jag vet, det ska laddas upp mera bilder här. jag vet. Men det fixar jag förhoppningsvis när jag kommer hem från dagens utflykt med frida, erik och pappa från IKEA, sveriges stolthelt näst efter ABBA.

jag tror jag har blivit Grinchen när det kommer till midsommar. I två års tid nu har jag blivit besviken då det gäller att styra upp något trevligt. Så nu skiter jag i det helt enkelt. Jag kommer "grincha" midsommar till någon annan ser till att det blir skoj. För som det är nu så åker alla bort, mestadels med sina föräldrar eller av någon annan anledning så är dte helt enkelt inte tillgängliga denna högtid. Resultatet av detta är då att jag antingen sitter hemma ikväll och kollar på film, käkar lite fil och flingor i tomma skövde, eller hänger med mamma och pappa till andra vuxna och kolla på film där - vilket väljer man egentligen?
Att hänga med mamma och pappa såklart, där slipper man ju göra maten själv...

finner inga ord. den här låten är så bra, speciellt live!

jag är trött. allvarligt, helt utslagen asså. vill typ gå i dvala eller något. 
men jag ska försöka vila ut och göra något aktivt, som att uppdatera bloggen till exempel. Men tills dess, så ska jag få lite energi.  cause right now there's like zero energy of what so ever in my body or mind...

Åh, det senaste dagarna har varit sprängdfyllda med allting! Klassresa, avslutningsmiddag,maskerad, skolavslutning och middag på Riviera har jag och klassen fått ta del av. Idag är det betygsutdelning som gäller, och det där sista riktiga avskedet med lärarna och så. Sorligt, därför har jag valt en svart klänning dagen till ära. Tur att den är långärmad också, för regnet öser ner. Kanske finns en mening med med eller något. Gråter Gud tro? Kanske är det glädjetårar? Vem vet. I eftermiddag sticka alla niorna runt om i trakten till Skara Sommarland för sista natten med gänget, hoppas att vädret blivit lite bättre då. Det ska bli redigt med kul det!

Bilder kommer senare när jag har tid, nu måste jag nämligen sminka mig och allt annat "viktigt"...

Slutade egentligen skolan runt tolv snåret idag. Men klängde mig fast på ett bord i klssrummet, gjorde även ett bildspel till avslutningsmiddagen imorgon. Detta gjorde så att jag lämnade skolan runt halv fyra.
Nice men ändå o-nice.  

Jag vill (behöver och måste) ha sommarlov genast! Är så jävla slutkörd, typ på snudden till att gå in i väggen känns det som. Men nej, ingfa sådana tankar. För snart är det sommarlov, bara att hålla ut i tre dagar till. KOM IGEN!

Samtidigt som jag kräver sommarlov, så vill jag inte lämna klassen... Ingen bra kombo det där. Vet inte riktigt vad man ska göra åt situationen. NADA känns som det enda vettiga och möjliga alternativet.

Så nu ska jag bara gå till skolan och andas den dåliga luften, njuta av husets dag, avslutningsmiddag, maskerad, avslutningkonsert och betygsutdelning med alla lärarna. Ta vara på varenda sekund och njuta helt enkelt!

Taggar inför helgens klassresa! Ska bli skeeta roligt, hoppas på bra vädet och glada miner!

Är det inte lustigt och skrämmande på samma gång att inse att de personer som du umgåtts intensivt med under fyra års tid snart kommer bli som främlingar? I åttan pratade vi om nian och hur vi skulle ta oss igenom hela det långa året tillsammans och ha kul. Det var ju ett bra tag kvar tills det att klänningar och skor skulle väljas till avslutningen. 
Men det sa faktiskt bara poff, så hade det där långa året gått. Jag förstår inte riktigt att det är slut nu. Slut på 9 alfa2, slut på tjafs, glädje och familjekänslan. Inga fler klassråd där det råder fullkomligt kaos. Inga fler raster tillsammans. Inga långa samtal och diskussioner vid lunchen. Ingenting. Det är slut nu. Eller ja, på fredag nästa vecka är det slut på riktigt. Men ändå, det är liksom nu sanden börjar rinna ut. Mapparna blir allt tommare och väskan är inte längre fylld med böcker. Om den fortfarande ens hänger med om dagarna. Vart tog tiden vägen?! Det känns bara som om vi gått halva nian, om ens det. Och nu helt plötsligt fixar vill bildspel inför avslutningsmiddagen och planerar klassresa. Usch, vi som skulle ta hand om tiden. Ta vara på den. Inte lätt, inte lätt.

Tittar igenom bilder nu och fäller nästan en tår. Både av glädje och sorg. Jag är så glad att jag fick gå just i den här klassen med alla de här unika och tokiga personligheterna! Trots att jag i början var lite smått orolig över om jag skulle överleva fyra år i denna grupp eller inte. Men det gick ju, alldelles utmärkt faktiskt. Nu i nian har det verkligen knutits starkare band och sammhörigheten och gemenskapen har stärks. Om ungefär en vecka ska vi alla kramas om och säga "ha det bra nu, och lycka till med allt". Känns ju ganska glatt och trevligt. Det är det också, men samtidigt är det tragiskt. Kanske ska man ta på sig något svart på fredag då vi samlas alla för sista gången. En begravning, det är ungefär vad det känns som. Och på sätt och vis är det ju precis vad det är.

NI, mina kära klasskamrater som läser detta (vilket jag ska se till), jag hoppas att ni har haft det lika bra som jag har haft det den senaste tiden, och att ni är nöjda med de fyra åren ni spenderat innanför skolans väggar. Jag hoppas också att ni är nöjda med era val inför gymnasiet och att allt kommer gå enligt era planer i framtiden.
Vissa av er, de flesta, kommer jag att se igen. Men vem vet, kanske finns det personer som jag aldrig mer kommer få chansen att prata med, aldrig mer få önska lycka till eller klappa på axeln.
Så det här får bli min klapp på axeln till er, och med det här inlägget så önskar jag er lycka till. För nu vill jag inte skriva mer (även om jag kan), det skulle bli allt för jobbigt att läsa. 

Ta hand om er och ha ett jävligt bra sommarlov (och liv!).




9 Alfa 2, jag kommer sakna oss.

Satan i gatan vad varmt och kvavt det var igår! Inte undra på att himlen öppnade sig precis då jag och Johan slutade skolan...
Blixtrar och dunder, men inga magiska stunder här inte. Blött, blött och åter blött!

Grattis Ronja!

Du har nu fyllt 16 år och det måste ju kännas otroligt bra, det börjar ju låta lite nu liksom!
Hoppas att din dag har varit precis som du velat och att du fått fina presenter och många gratulationer, för det förtjänar du. Du är så himla bra! Jag vet alltid vart jag har dig och du finns alltid där för mig i alla lägen, du förstår nog inte hur mycket jag upskattar det och hur mycket du betyder för mig!
Tack för att du flyttade till skultorp när du var liten, tack föra tt du växte upp till den du är idag, tack för att du hamnade i samma klass som mig. Tack som fan för att du finns!

jag älskar dig

Siestafestivalen 2011 är något jag sent kommer glömma, and that's for sure. Sitter hemma i min egen säng nu och det är skönt att slippa ligga på en madrass i värmen.  Jag har även fått en tjusig gestval-bränna där man tydligt kan se att jag har haft strumpor på mig, även shorts. Håller på att laddar in bilder på datorn nu, och det är en hel del bilder som ska in, så det kan ta ett bra tag innan några dyker upp här på bloggen. Men ska göra mitt bästa!:)

ja, grymt som fan. berättar mer imorgon!

tidsinställt

Ja,välkommen hem världens bästa Ronja Eliasson! Hoppas att semestern har varit kanon och att du inte bara bränt dig utan även fått färg också (det borde du ha fått). Synd att jag inte är hemma och kan träffa dig. Snyft. Men jag just nu är jag och sjunger halsen av mig i Hässleholm. Jag saknar dig och har gjort det ända sen du åkte, det har kännts tomt och något har liksom fattats. Jag ska intervjua dig om boken i svenskan, så det vore fint om vi kunde ta det på söndag. Och så fyller du ju år på Måndag! Jag ska dock spela match då... Aja

Vill bara att du ska veta att du är jävligt bra och att jag saknar dig väldigt mycket.




Många människor kommer och går men bara äkta vänner lämnar avtryck i hjärtat

Väskan är så gott som packad nu. Imorgon runt åtta snåret sätter vi oss i bilen och kör mot Siestafestivalen och Hässleholm. Men Innan dess ska jag packa en annan väska, en grön en. Där ska fotbollsskor och benskydd ner, för ikväll är det match på g. Mitt knä mår inte alls prima efter att jag vridit till det, men jag ska försöka i allafall! :)




och vädret är äntligen bra, hur är det möjligt att vara annat än glad?!